Mitt i energikrisen var det i veckan superrea på el. Kl 23 i onsdagskväll blåste det så mycket att taxan landade på -0,54 öre per kilowattimme i Sveriges alla elområden. Priset var alltså negativt.
Det fick Miljöpartiets språkrör Per Bolund att göra ett digitalt glädjeskutt på Twitter, och påpeka att vindkraften minsann stod för nästan hälften av Sveriges elproduktion under onsdagen.
I Bolunds värld är det uppenbarligen ett tecken på att den förda energipolitiken har lyckats. Vindkraften levererar! Elbristen är en myt, eftersom Sverige har ett stort elöverskott på årsbasis.
Denna nöjdhet är otroligt provocerande. Vi står inför en vinter där risken för att hushåll ska kopplas bort från elnätet under vissa timmar är högst reell. I södra Sverige kan människor tvingas gå från hus och hem och företag slå igen på grund av det höga elpriset.
70 procent av den svenska industrins elbehov återfinns i prisområdena 3 och 4. I veckan gick Teknikföretagen ut och varnade för nedläggningar och ökad arbetslöshet om inget radikalt görs åt elpriskrisen. ”Är det dags att gå i konkurs nu?” frågar medlemsföretag inom den elintensiva metallvaruindustrin när de ringer.
Historiskt har den billiga elen spelat en avgörande roll för den svenska industrins konkurrenskraft. Den har kompenserat för det höga löneläget i Sverige, förklarar Miriam Münnich Vass på Teknikföretagen. Nu håller industrin på att tappa den fördelen.
Teknikföretagen vill därför att alla fossileldade kraftverk som ligger i malpåse runtom i landet ska beordras i gång så snart som möjligt.
Det är alltså dit vi har kommit. Efter att hälften av landets tolv kärnkraftsverk har lagts ner i förtid vädjar näringslivet år 2022 om att Sverige åter ska bränna olja i stor skala.
Det är en sorglig utveckling – mitt i en akut klimatkris. Så ser facit ut efter de rödgrönas havererade energipolitik.
Även om Per Bolund personligen fick bestämma var varenda vindsnurra ska sättas upp i landet löser det inte problemet. Redan nu är det ju negativt elpris när det blåser som mest. Då finns det alltså gott om el. Elbristen uppstår när det inte blåser.
På fredag kan Sverige få en ny statsminister. En central uppgift för Ulf Kristerssons regering blir att återupprätta ett av världens bästa elsystem. Ny kärnkraft kommer att byggas, och även om det lär dröja upp till ett decennium innan den är på plats är det avgörande att startsignalen ljuder nu.
Därför var det rätt att fokusera på kärnkraften i valrörelsen. Vi har inte råd att förlora mer tid. Dessutom behövde ansvar utkrävas för den kris som de rödgröna har varit med och skapat.
Men nu står Ulf Kristersson inför en annan utmaning – nämligen att formulera en trovärdig politik för att mildra energikrisen denna vinter och nästa. Det är sannerligen inte lätt. Egentligen står bara dåliga eller mer eller mindre orealistiska alternativ till buds.
En första sak bör vara att en gång för alla vända ut och in på möjligheten att återstarta Ringhals 1 och 2. Det finns ingen annan åtgärd som skulle ha så stor effekt som att få dessa reaktorer i drift igen.
Många har dömt ut möjligheten, och kanske är det så att processen är oåterkallelig. Men så sent som i veckan bekräftade Vattenfalls VD Anna Borg att anläggningarna var i gott skick när de stängdes. Enligt en färsk konsultrapport från WSP borde det gå att få reaktorerna i drift ”inom ett eller ett par år” och det skulle med stor sannolikhet vara ”det snabbaste och billigaste sättet att tillföra en stor mängd planerbar elproduktion i södra Sverige”.
Näst i tur står alternativet att bränna mer olja. Teknikföretagen är inte ensamma om att kräva en storsatsning på smutsig energi. Moderaterna har pekat i samma riktning och S-regeringen gav strax före valet Svenska kraftnät i uppdrag att förbereda en upphandling av mer planerbar elproduktion.
Detta är en livlina som Sverige tyvärr kommer att behöva använda på kort sikt. Men det måste göras med försiktighet och precision.
Till att börja med behöver vissa kraftanläggningar stå redo för att avhjälpa akuta bristsituationer i vinter så att vi slipper koppla bort hushåll från elnätet. Den sortens försörjningsberedskap är något som staten självfallet måste betala för. Alla hinder för att utnyttja den fulla potentialen hos biokraftvärmen måste dessutom tas bort.
Utöver det kan det vara rimligt att dra i gång de enheter som har störst potential att samtidigt öka överföringskapaciteten från norra till södra Sverige.
Ett av de största problemen som Svenska kraftnät brottas med är snedbelastningar i ledningarna mellan öster och väster i elområde 3. Efter att kärnkraftsproduktion har fallit bort i Ringhals saknas det en tryckpunkt på Västkusten.
Genom att ta exempelvis Stenungsunds kraftverk i drift skulle det gå att släppa igenom betydligt mer ren el från norr till söder. Effekten på elpriset skulle alltså bli dubbel samtidigt som klimatnotan blir betydligt lägre än annars.
Men om vi inte vill elda olja för fulla hus i vinter återstår egentligen bara ett alternativ – att spara el.
Moderaterna har hittills haft en skeptisk inställning till allt tal om att spara (med undantag för offentlig verksamhet). Det höga elpriset är tillräckligt avskräckande för hushållen, har det hetat. Ingen använder längre el i onödan.
Det är lätt att förstå hur Moderaterna har hamnat i den positionen. Till att börja med har partiet förstås en poäng i att många redan drar ner på värmen och tätar fönster för glatta livet.
Och visst tar det emot att uppmana människor att klä sig i tjocka koftor och hasa runt i tofflor över kalla golv för att kompensera för en kris som inte bara Putin har orsakat, utan i högsta grad även svenska regeringar har bidragit till.
Men nu är situationen som den är. Det är dags för Moderaterna att skaka av sig valrörelsen.
Om vi ska undvika elavbrott i vinter och att industrin slås ut i södra Sverige står valet krasst uttryck mellan att bränna olja och att spara el. Det valet borde vara enkelt, även om exempelvis kraftvärmen behöver vara en del av lösningen.
Den goda nyheten är att det krävs väldigt lite för att åstadkomma väldigt mycket. Svenska kraftnät har räknat ut att det räcker med att vi minskar vår elförbrukning med två procent när det är som kallast i vinter för att minska risken för bortkoppling fem gånger.
Energiforsk har presenterat lika upplyftande siffror. Om alla länder i EU sparar tio procent, som är det uppsatta EU-målet, skulle elpriserna i Sverige halveras. Men även om det bara är befolkningen i södra Sverige som sparar fem procent skulle priserna sänkas med 40 öre.
I veckan drog Energimyndigheten i gång sin spara el-kampanj: ”Varje kilowattimme räknas”. Snart kommer den att synas på bussar, i tv och radio liksom i sociala medier.
Det bådar gott, och tajmningen är rätt när vintern nalkas. Men det är viktigt att medborgarna möts av rationella argument snarare än symbolåtgärder, som när kommuner drar ner på julbelysningen trots att den drar minimalt med el.
Poängen är att inte att göra människors liv tristare, utan att vi tillsammans ska spara el så smart som möjligt.
En av de allra mest effektiva åtgärderna skulle vara att få människor att plana ut kurvan över den dagliga elförbrukningen. Ett annat välkommet inslag vore att öka medvetenheten kring hur den aktuella tillgången på el ser ut. Kanske skulle Energimyndigheten kunna ta fram en skala. När det blåser rejält är den grön medan den är illröd en svinkall, vindstilla dag då risken för bortkoppling är överhängande.
Det går nämligen inte att jämföra det svenska elsystemet med det tyska, där gasen kan lagras. I Sverige måste elen konsumeras i samma stund som den produceras. Den som undviker att duscha en morgon när det stormar ute bidrar troligen inte med någonting.
Men viktigast av allt är att den nya regeringen ställer sig helhjärtat bakom kampanjen. Det kommer att skava för moderater och kristdemokrater att predika om vikten av återhållsamhet.
Men de är inte i opposition längre. Snart har de ansvar för landet. Nästa regering måste göra sitt yttersta för att lätta på bördan för näringslivet och hushållen i Skåne och resten av södra Sverige. Om det inte ska gå ut över klimatet återstår bara att pressa ner elpriset genom minskad efterfrågan.
Gnissla gärna tänder över Bolund i korridorerna i Rosenbad. Men när det gäller att spara el måste även högern börja låta som miljöpartister.
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Yara Hawari
Patrick Gathara
Marwan Bishara
Andrew Mitrovica
Tafi Mhaka
Jan Egeland
Hipolitus Wangge
Julie Bindel
Priyamvada Gopal
Mawlawi Amir Khan Muttaqi
visit website
