Svenska kyrkan och Centerpartiet verkar ångra centraliseringarna. Ändå slår LRF in på samma väg.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Lantbrukarnas riksförbund, LRF, är i förändring. Kommungrupperna ska ersätta lokalavdelningarna som den lägsta organisatoriska nivån, enligt ett nytt förslag. Det innebär att LRF om några år kan komma att organiseras efter kommungränserna.
Man kan se det som att det är kommunreformen 1971 som slår igenom. För det är den organiseringen som hägrar för LRF.
Då slogs drygt 1 000 kommuner samman till dagens 290 kommuner. Och inom LRF föreslås nu 955 lokalavdelningar bli till 290 kommungrupper.
Att LRF fortfarande har kvar en mer decentraliserad struktur, som ofta följer kyrksocknarna, bör ha sin grund i folkrörelsen. Organisationen har inte skapats av påbud uppifrån, utan de lokala förutsättningarna har fått styra vilka områden som ingått i avdelningen. Och dessa är sällan så stora som en kommun – för de flesta människor har sin vardag i mindre geografiska områden. I en kommun kan det finnas flera bygder – som alla har sin egen lilla tätort där affär, skola och kyrka finns.
Lantbruket är dessutom en högst platsbunden verksamhet. Så därför är det naturligt att den gamla indelningen av samhällslivet lever kvar i en organisation som LRF.
Många små organisationer är dock sällan effektiva om någon sätter i gång att räkna på det. Småavdelningar är dessutom svåra att standardisera och styra. Engagemanget kommer att variera, mellan bygder och tider. Det är så det är. Och det lär inte gillas av LRF centralt i Stockholm som har det övergripande målet att vässa organisationens näringspolitiska arbete.
Vurmen för centralisering har också varit stark i hela samhället under de senaste årtiondena. Det är nog därför kommunerna, Svenska kyrkan och partierna genom direktiv ovanifrån växt sig långt större än de gamla kyrksocknarna – det gör organisationerna effektivare och lättstyrda.
Att slå samman tre församlingshem eller tre kommunhus till ett kommer att spara pengar. Verksamheterna lär även professionaliseras på kuppen.
Ibland kanske det inte heller finns en annan väg än större enheter. LRF, liksom många andra folkrörelser, beskriver ett vikande engagemang. När det bara finns någon enstaka aktiv medlem kvar i en lokalförening behöver den minsta organisationsnivån bli större, för att det överhuvudtaget ska gå att bevara ett engagemang i trakten.
Samtidigt har förändringarna en baksida. Det hörs från flera organisationer som har gjort samma resa som LRF nu har stakar ut.
Centerpartiet tog för ungefär 15 år sedan bort avdelningarna som den lägsta nivån och ersatte med de större kretsarna, som följer kommunens geografiska område. Men Muharrem Demirok, som partiets valberedning har föreslagit till partiledare, har kritiserat förändringen. Han har prata om att det var ett misstag att ta bort avdelningarna och göra kretsarna till lägsta nivå.
Samma omprövning märks inom Svenska kyrkan. Den nye ärkebiskopen Martin Modéus har återkommande lyft vikten av att kyrkan ska finnas kvar i lokalsamhället. Ska kyrkan behålla sina medlemmar behöver den vara väldigt, väldigt lokal, menar Martin Modéus. Det framstår som att ärkebiskopen vill göra upp med de senaste årtiondenas centralisering inom Svenska kyrkan, och åter sätta ljuset på kyrksocknarna.
Det är i det här läget som LRF vill ta bort lokalavdelningarna som den lägsta nivån – samtidigt som andra delar av samhället har insett att det har varit ett misstag att organisera allt efter 1971 års kommungränser.
Varför kommer då LRF:s förslags nu? Kanske för att engagemanget viker i så pass många lokalföreningar och en förändring är nödd och tvungen. Men det kan också bero på att en omorganisation är ett sätt för ledningen att visa att den gör något, i ett läge när organisationen pressas. Och då flera tunga LRF-företrädare har en bakgrund i Centerpartiet kan det vara en lågt hängande frukt att stöpa om LRF med Centerpartiet som förlaga.
Något som också ger stöd för att detta är vad som sker är LRF:s allt större fokus på politik. Under det senaste året har LRF aviserat en minskning av antalet regionkontor och tagit bort en del företagartjänster. Samtidigt satsas det på opinionsbildning. Förslaget att skrota lokalavdelningarna som den lägsta nivån vävs även det samman med målet att stärka det näringspolitiska arbetet.
Det framstår som att LRF alltmer organiseras som ett parti.
Innan LRF tar bort lokalavdelningarna bör det utvärderas hur det har gått för de organisationer som redan har gjort den resan. Att ledande företrädare för Centerpartiet och Svenska kyrkan ångrar centraliseringarna bådar inte gott.
”LRF liknar alltmer ett parti”
Svenska kyrkan och Centerpartiet verkar ångra centraliseringarna. Ändå slår LRF in på samma väg.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Lantbrukarnas riksförbund, LRF, är i förändring. Kommungrupperna ska ersätta lokalavdelningarna som den lägsta organisatoriska nivån, enligt ett nytt förslag. Det innebär att LRF om några år kan komma att organiseras efter kommungränserna.
Man kan se det som att det är kommunreformen 1971 som slår igenom. För det är den organiseringen som hägrar för LRF.
Då slogs drygt 1 000 kommuner samman till dagens 290 kommuner. Och inom LRF föreslås nu 955 lokalavdelningar bli till 290 kommungrupper.
Att LRF fortfarande har kvar en mer decentraliserad struktur, som ofta följer kyrksocknarna, bör ha sin grund i folkrörelsen. Organisationen har inte skapats av påbud uppifrån, utan de lokala förutsättningarna har fått styra vilka områden som ingått i avdelningen. Och dessa är sällan så stora som en kommun – för de flesta människor har sin vardag i mindre geografiska områden. I en kommun kan det finnas flera bygder – som alla har sin egen lilla........
© ATL
visit website