Aftonbladet granskar en kycklinggård. Som vanligt hörs inget om den viktigaste frågan för att begripa sig på vad som sker i svenskt lantbruk – den skadligt låga lönsamheten.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det pågår en ideologisk kamp om vi ska äta kött eller ej. Den här striden märks överallt där politik diskuteras.
De som vill få fler att inte äta kött går inte bara köksvägen – och tillagar goda rätter som får fler att vilja äta mer växtbaserat – utan försöker också påverka de offentliga köken. I riksdagen har det under senare år motionerats om vegansk kost i förskolor, skolor och riksdagsrestauranger. I många kommuner märks förslag om minskad köttkonsumtion.
Opinionsbildningen mot kött är omfattande. På insändarsidor och i sociala medier märks texter som uppmanar människor att sluta äta kött.
Där den vanliga möjligheten att genom samtal påverka politik och människors konsumtion slutar tar dock aktivisterna vid. En organisation som framgångsrikt ägnar sig åt gerillamarknadsföring mot politiker och allmänhet är Djurens Rätt.
Senast i förra veckan hade Djurens Rätt lämnat bilder på sjuka och skadade kycklingar till Aftonbladet, som gjorde ett stort reportage om Kronfågels gårdar.
Vinkeln var som vanligt att livsmedelsindustrins mörka hemligheter nu kommer fram i ljuset. Skjutjärnsjournalister konfronterade en ensam och medieovan lantbrukare på ladugårdsplanen med anklagelser om att djuren inte tas omhand.
Den här typen av scener känner vi igen, bland annat från Uppdrag gransknings reportage om mjölkgårdar. En överrumplad lantbrukare – som troligen får tunnelseende när kamerorna slås på utanför familjens hem – ska avkrävas svar. Till och med mer medievana personer skulle ha behövt samla sig innan den typen av möten, för att kunna få fram sina bästa argument.
Sedan följer ett bekant mönster. Efter att lantbrukaren ställts mot väggen kontaktas det stora livsmedelsföretaget som tar emot gårdens produkter, i det här fallet Kronfågel. Då sägs det självklara – att bilderna inte på något sätt är representativa för svensk kycklinguppfödning.
Problemet med den här typen av upplägg på reportage är att den svagaste parten – den enskilde lantbrukaren – sällan ges en ärlig chans att försvara sig. Det som borde ha sagts i fallet med kycklingarna är att bilderna är tagna på en sjukavdelning, där en flock behandlas efter kontakt med veterinär. Att olagligen ta sig in på en gård är allvarligt, och än mer allvarligt är att bereda sig väg till en sjukavdelning.
Men den kanske viktigaste berättelsen för att begripa sig på vad som händer och sker i svenskt lantbruk handlar om att lönsamheten inte är vad den borde vara. Och den pressade ekonomiska situationen för många lantbruk gör att de inte lär kunna ha så många anställda som de önskar, vilket innebär att tillsynen på djuren skulle kunna bli än bättre om gårdarna fick lite mer betalt för den mat de producerar. Men den diskussionen lär inte en överrumplad lantbrukare starta, och det perspektivet lär definitivt inte lyftas av Kronfågel som tvärtom vill hålla priserna så låga som möjligt.
Så i stället för att lyfta lantbrukets skadligt svaga lönsamhet blir vinkeln i Aftonbladet den som Djurens Rätt alldeles uppenbart har haft i åtanke när de lämnade bildmaterialet – att det är så här det ser ut på svenska gårdar. Att konsumenterna ska sluta köpa kycklingar.
Resultatet märks också snabbt. Redan efter någon dag meddelade Malmö stad att den slutar köpa produkter från Kronfågel. Precis det som Djurens rätt strävar efter – att få fler att välja bort kött från svenska gårdar. Ett perspektiv som helt uteblir är att svenska konsumenter – Malmö stad inräknat – betalar skamligt lite för maten från svenska lantbruk. Och priset för det tas i allra värsta fall av djuren, när enskilda lantbrukare pressas till bristningsgränsen.
Berättelsen om lantbrukarens vardag och förutsättningar får dock inte mycket utrymme när den övergripande konflikten handlar om svensken ska äta kött eller inte. I den ideologiska konflikten blir lantbrukaren ett bondeoffer.
”Djurägaren har inte gjort något fel”
Aftonbladet: ”Bilderna har ett stort allmänintresse”
”Lantbrukaren kommer alltid i kläm”
Aftonbladet granskar en kycklinggård. Som vanligt hörs inget om den viktigaste frågan för att begripa sig på vad som sker i svenskt lantbruk – den skadligt låga lönsamheten.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det pågår en ideologisk kamp om vi ska äta kött eller ej. Den här striden märks överallt där politik diskuteras.
De som vill få fler att inte äta kött går inte bara köksvägen – och tillagar goda rätter som får fler att vilja äta mer växtbaserat – utan försöker också påverka de offentliga köken. I riksdagen har det under senare år motionerats om vegansk kost i förskolor, skolor och riksdagsrestauranger. I många kommuner märks förslag om minskad köttkonsumtion.
Opinionsbildningen mot kött är omfattande. På insändarsidor och i sociala medier märks texter som uppmanar människor att sluta äta kött.
Där den vanliga möjligheten att genom samtal påverka politik och människors konsumtion slutar tar dock aktivisterna vid. En organisation........
© ATL
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Yara Hawari
Patrick Gathara
Marwan Bishara
Andrew Mitrovica
Tafi Mhaka
Julie Bindel
Mawlawi Amir Khan Muttaqi
Jan Egeland
Hipolitus Wangge
Fisayo Soyombo
