Riksdag och regering har en tendens att inte agera förrän vi är mitt i en kris. Nästa gång kan det handla om maten.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Nyår är en tid för eftertanke. Efter månader av oro för elförsörjningen är en närvarande fråga hur det kunde gå så här?
Att Sverige, som tidigare påstods ha världens stabilaste elsystem, stundtals verkar balansera på gränsen till att lamporna slocknar.
Visserligen beror situationen i stort på oväntade omvärldshändelser. Ett ryskt anfallskrig mot Ukraina var inte något som många räknat med. Samtidigt går det inte att komma ifrån att Sverige hade varit bättre rustat att klara den europeiska elkrisen med kärnkraften i behåll i söder.
Det har inte heller saknats varningar för vad avvecklingen av kärnkraft har inneburit. Allt oftare tänker jag tillbaka på en kväll i mars 2016. Då hölls ett stormöte om kärnkraftens framtid i det lilla kustsamhället Figeholm, beläget tio minuter från Oskarshamns kärnkraftverk. Jag var där för den regionala tidningens räkning, Barometern-OT.
Företrädare för kraftverket och kommunen informerade den kvällen om den planerade rivningen av reaktorerna Oskarshamn 1 och 2. Det diskuterades även om den kvarvarande reaktor 3 – Nordens största elproduktionsanläggning – skulle behöva stänga i förtid.
Upprördheten var stor. Publikens ilska riktades främst mot den dåvarande regeringen bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Den rödröna regeringens höjning av effektskatten och ett lågt elpris var det som hade drivit flera kärnkraftverk till ekonomisk kris.
När jag går tillbaka till den ledare jag skrev från stormötet fastnar särskilt ett citat från en man i publiken: ”Kommer det att gå som med försvaret. Att vi vaknar upp om tjugo år för att det blinkar i lamporna?”
En liknande varning hördes våren 2018. I en intervju med branschtidningen Second Opinion flaggade Hilda Dahlsten, chef för energianalyser på Svenska kraftnät, för allt större effektunderskott under vintrarna. Hon gick till och med så långt att hon undrade hur stor risk politikerna är beredda att ta.
Återvänder vi till nutiden, och nyårsgrubblerierna, finns något besvärligt i sättet politiken har hanterat elsystemet. Varningar verkar inte bita. Det framstår krävas en kris innan det går att ompröva den inslagna vägen, men då svänger det desto kraftfullare.
Nu är målet att bygga ny kärnkraft. Och ett annat exempel på samma stora svängningar är migrationspolitiken, före och efter migrationskrisen.
Vilket blir då nästa krisområde? Man kan oroligt undra om det blir livsmedelsförsörjningen.
Efter att 2023 års skördar är bärgade finns en uppenbar risk för matbrist i världen, som ett resultat av krig och sanktioner. Först under 2023 och 2024 kommer minskad livsmedelsexport från Ryssland och Ukraina att märkas på allvar.
I osäkra tider med höga priser på el, gödsel och drivmedel väljer dessutom många gårdar att inte bruka sina sämre och mer avlägsna marker. Det är för riskfyllt ekonomiskt. Fattar alla gårdar i Sverige och Europa samma beslut blir det enorma produktionsbortfall.
Trots detta verkar politiken inte ta några större steg för att stärka lantbruket, genom regellättnader eller stöd. Tvärtom leder uteblivna försäkringar från regeringen och EU om att förbättra förutsättningarna för svenskt lantbruk till att producenterna inte vågar satsa.
I värsta fall kan vi gå från elkris till matkris – och politiken kommer att vara lika saktfärdig som kring kärnkraften.
”Från elkris till matkris?”
Riksdag och regering har en tendens att inte agera förrän vi är mitt i en kris. Nästa gång kan det handla om maten.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Nyår är en tid för eftertanke. Efter månader av oro för elförsörjningen är en närvarande fråga hur det kunde gå så här?
Att Sverige, som tidigare påstods ha världens stabilaste elsystem, stundtals verkar balansera på gränsen till att lamporna slocknar.
Visserligen beror situationen i stort på oväntade omvärldshändelser. Ett ryskt anfallskrig mot Ukraina var inte något som många räknat med. Samtidigt går det inte att komma ifrån att Sverige hade varit bättre rustat att klara den europeiska elkrisen med kärnkraften i behåll i söder.
Det har inte heller saknats varningar för vad avvecklingen av kärnkraft har inneburit.........
© ATL
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Yara Hawari
Patrick Gathara
Andrew Mitrovica
Marwan Bishara
Tafi Mhaka
Julie Bindel
Mawlawi Amir Khan Muttaqi
Jan Egeland
Fisayo Soyombo
