Tidö är över – men hon är ingen vinnare
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Magdalena Andersson ser ut att bli statsminister, men att kalla henne vinnare vore att handskas vårdslöst med sanningen.
Oppositionen tycks ha vunnit klart, så mycket vågar jag slå fast utan att vi har ett definitivt valresultat.
51,3 procent i SVT:s vallokalsundersökning – att jämföra med det blågula lagets 46,8.
Magdalena Andersson ser med andra ord ut att bli statsminister. Så långt har hon anledning att vara glad.
Men valresultatet kommer också att ge henne huvudvärk av inte oansenlig styrka.
För det första har Socialdemokraterna backat. Partiet gör kanske rent av sitt sämsta val sedan demokratins genombrott.
För det andra har Vänsterpartiet gjort ett starkt val och blir det näst största partiet bland de som har varit i opposition denna mandatperiod.
Det innebär att partiledaren Nooshi Dadgostar får en stark förhandlingsposition. Socialdemokraterna vill för allt i världen inte ha in V i regeringen, men kan tvingas bita i ett surt äpple.
För det tredje går även Miljöpartiet, som också tillhör Anderssons regeringsunderlags vänstra flank, starkt framåt och gör sitt bästa val någonsin.
Socialdemokraterna vill helst bilda regering med Centern, men det partiet ser ut att bli minst.
Det har på Anderssons sida av politiken funnits så många röda linjer att det knappt går att hålla reda på dem, Vänsterpartiet kräver att få sitta i regeringen, det går inte Centern med på, Miljöpartiet säger nej till att ingå i en ministär där även KD tar plats, och så vidare.
Samtliga regeringsalternativ är mindre sannolika, hur vi än vrider och vänder på matematik och mandatfördelningen är det svårt att se hur den nya regeringen kommer att se ut.
Vi, det svenska folket, demokratin, har således ett problem.
Nyval, kraxar vissa redan. Det tror jag inte det kommer att........
