Lyssna på experterna - dags att vakna |
Lyssna på experterna - dags att vakna
Reporter och ekonomikommentator
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Uppdaterad 10.27 | Publicerad 10.11
Kris är ett överanvänt ord, det är bara att medge.
Men det räcker inte för att beskriva vad som väntar världsekonomin om Iran-kriget fortsätter.
Det måste till en lösning, allt annat är vansinne.
Under tiden är det läge att aktivera alla krisplaner som finns.
Klockan 11 på måndagen har regeringen kallat till pressträff om ”åtgärder mot höjda energipriser”.
Det är inte en timme för tidigt.
De senaste två stora kriserna för världsekonomin började på samma sätt. Med förvirring och förnekelse. Det tog flera veckor efter Lehman Brothers kollaps 2008 och pandemins utbrott vårvintern 2020 innan det började gå upp för både makthavare och vanliga människor vad det var som hade hänt och vilka konsekvenser det skulle få.
Kriget i Iran går in på sin fjärde vecka och läget blir bara värre med nya upptrappningar.
Händelseutvecklingen ändrar sig hela tiden, oftast beroende på vad Donald Trump senast skrev på Truth social.
Om det finns några vuxna kvar i de fina rummen i Washington och Europa jobbas det förhoppningsvis på någon typ av diplomatisk lösning som inte inkluderar att vaska världsekonomin.
Men det är inget som går att ta för givet.
Under pandemin fick vi lära oss att det är viktigt att lyssna på experterna. Samma sak borde gälla även denna gång. Och de ropar just nu ikapp om hur allvarligt läget är.
Chefen för energiorganet IEA Fatih Birol är inte känd som någon doom-influencer med stirrig blick och egen Youtube-kanal.
I lugn byråkratton varnar han för att den nuvarande chocken kan bli värre än 1970-talets två oljekriser. Tillsammans. Och att politikerna underskattar allvaret.
I fredags gick IEA ut med en rad rekommendationer som egentligen borde ha fått betydligt större uppmärksamhet. Det handlar om att arbeta hemma, välja kollektivtrafik och undvika att flyga, allt för att spara bränsle. Och att regeringar måste stötta konsumenter, särskilt de som är mest sårbara.
FN har slagit larm om att kriget kan leda till global hungersnöd.
Finansmarknaderna har hittills varit ganska sena med att vakna upp till Iran-krisen, men de senaste dagarnas utveckling har gett en fingervisning om hur den slår:
Priset på olja har gått upp – vilket innebär att inflationen stiger och allt blir dyrare.
Börserna har fallit.
Räntorna har stigit kraftigt, vilket är samma sak som att obligationer faller i värde.
Med andra ord: alla blir fattigare och det finns ingenstans att gömma sig.
Utvecklingen fortsätter på måndagen, med ordentliga börsfall.
Oljepriset ligger hyfsat stabilt, strax över nivåerna efter uppgången förra veckan, men det ger inte hela bilden.
Det oljepris som brukar användas som referens är egentligen kontrakt på framtida leveranser. Man kan också kalla det för ”pappersolja”.
Där ligger priset just nu på 114 dollar per fat för Nordsjöolja, jämfört med under 70 dollar när kriget inleddes.
Men tittar man på vad inköpare i Asien är beredda att betala för faktiska fysiska leveranser är priset över 170 dollar per fat. Dit, och betydligt högre än så, är världsmarknadspriset snabbt på väg.
Att läget förvärras för varje timme som går är inte bara bildspråk utan handlar om matematik.
Stoppet i Hormuz-sundet gör att världens utbud av olja och gas minskar kraftigt, det handlar om minst 10-15 procent av oljan och ännu mer för gasen.
Det finns helt enkelt inte tillräckligt med olja och gas från andra källor för att ersätta den.
Detta gap kan bara lösas på två sätt – antingen stiger priset ännu mer eller så sjunker efterfrågan dramatiskt – eller en kombination.
Båda scenarierna är dåliga och innebär att ekonomin kommer krympa.
I Asien pågår redan ransonering och det har även påbörjats i Slovenien.
Bränslebrist är ett reellt hot. Liksom brist på många andra produkter.
I ”vanliga” kriser brukar centralbankerna kunna stötta ekonomin genom att sänka räntan. Det går inte den här gången eftersom de är rädda för hög inflation, i stället kan det bli tal om räntehöjningar.
Det som ofta är mest oklart i början av en kris är spridningseffekterna.
Ekonomin är som en tung kedja, rör man lite i ena ändan kan det bli en ganska våldsam och farlig snärt i den andra.
Länder i Asien, som är helt beroende av olje- och gasimport, kan hamna i en djup finansiell kris som kan sprida sig.
Världens börser står och faller med AI-boomen, som nu hotas både av brist på chip som tillverkas i Asien och stigande priser på gas för att driva gigantiska datacenter.
Sverige då? Vi är inte skyddade. Näringslivet är sårbart för problem med leveranser, är exponerade mot energiintensiv industri i Europa som drabbas av dyrare gas och svenskarna är som bekant känsliga för stigande räntor. Boräntorna har redan börjat höjas.
Vårt energisystem drivs inte av olja men däremot är vi beroende av importerade drivmedel som redan rusat. Stigande gaspriser gör att elen just nu är betydligt dyrare i södra Sverige än i övriga landet.
Än så länge har den svenska regeringen inte gjort mer än att upprepa invanda fraser som att ”Sverige står väl rustat”.
En idé som det pratats om att sänka skatten på bensin tillfälligt.
Det låter bra, men är inte så smart. Det skickar signalen att människor ska fortsätta konsumera bränsle som vanligt, i ett läge där tillgången inte kan garanteras, hur hysteriskt det än låter.
Det kan komma att behövas betydligt mer handfasta och långtgående åtgärder.
Ett tips är att googla på 1970-talet.