Robert Bergqvist: Kompassnålen pekar mot stagflation |
Energichocken är tillbaka – och den kommer vid en känslig tidpunkt. Den globala tillväxten är skör, statsfinanserna mer ansträngda och centralbankernas handlingsutrymme mindre än marknaden vant sig vid. Därför pekar kompassnålen åter mot ett ord som alla – inte minst investerare – helst vill slippa ta i sin mun: stagflation.
Stagflation brukar beskrivas som tre problem samtidigt: låg tillväxt, hög inflation och stigande arbetslöshet. Men den verkliga utmaningen uppstår när problemen börjar förstärka varandra politiskt, finansiellt och psykologiskt.
Den gamla verktygslådan – och investerarkompassen – fungerar sämre. Dåliga nyheter för ekonomin kan också bli dåliga nyheter för börsen, obligationsmarknaden och centralbankerna.
Efter finanskrisen 2008–2009 lärde sig marknaden att svagare konjunktur ofta var goda nyheter. Om tillväxten vek ned skulle centralbankerna sänka räntan och värderingarna få stöd.
Den logiken byggde på att inflationsproblemet var frånvarande. Världen kunde oroa sig för deflation, inte för energidrivna kostnadschocker, störda leveranskedjor och politiskt styrd industripolitik.
Nu växer oron. Euroområdets inflation har fallit kraftigt från toppnivåerna, men energipriserna har åter blivit en osäkerhetsfaktor. I Sverige är inflationen lägre, men hushållen är fortfarande räntekänsliga och kronan gör ekonomin sårbar för importerade prisimpulser. Det är inte ett 1970-talsscenario. Men det räcker att sannolikheten för en........