Jonas Kristiansen Nøland är professor i energikonvertering vid Norges Teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU).

I Svenska Dagbladet den 1 juli argumenterade ekonomiprofessorn Magnus Henrekson och miljöekonomen Mats Nilsson för att kärnkraftens kostnad i hög grad avgörs av politiska beslut. Resonemanget bygger på en studie som publicerats i den nationalekonomiska tidskriften Ekonomisk Debatt.

Deras budskap är tydligt: kostnaden för ny kärnkraft avgörs främst av politiska och institutionella villkor – inte av tekniken i sig. Stabilare regelverk, standardiserade reaktorer, återkommande byggprojekt och lägre kapitalkostnader skulle enligt författarna kunna sänka produktionskostnaden med 30–50%.

Det är förståeligt att inte alla låter sig övertygas om att låga kostnader för kärnkraft närmast kan ”beslutas fram politiskt”. Men ser vi till historiska data finns det mycket som talar för att Henrekson och Nilsson faktiskt kan ha helt rätt. Kanske är deras bedömning rentav i försiktigaste laget.

Under 1970- och 1980-talen var Sverige en av världens ledande kärnkraftsnationer. En jämförelse av historiska kostnadsdata för 349 reaktorer visar att Sveriges tolv reaktorer hör till de 5–10% billigaste som någonsin har byggts – med ett tydligt kostnadsförsprång gentemot bland annat Frankrike.

Omräknat till juni 2026 års penningvärde byggdes Sveriges befintliga kärnkraft för bara en sjättedel av den kostnad som beräknats i den svenska kärnkraftsutredningen. Om bedriften kan upprepas motsvarar det en illustrativ produktionskostnad för ny kärnkraft på omkring 30 öre per kWh – långt under utredningens föreslagna kontraktspris på 80 öre per kWh i 40........

© Affärsvärlden