Wallenbergs investeringsetik är det finaste vi har |
Det verkar som att de döda delarna av den fina idé som var Stegra, har sytts ihop och väckts till liv med hjälp av en blixt, en stormig natt i Wallenberg-borgen. Stegra reser sig från operationsbordet och börjar gå.
Vad händer nu, och varför? Om du vill ha svar, borde du läsa något av Christian Sandström eller Peter Benson istället. Vill du däremot ha spekulationer, kan du med fördel fortsätta att läsa den här texten.
Konspiratorisk översättningsmiss
När Marcus Wallenberg den äldre blev riddare av Serafimerorden, 1931, valde han som sitt valspråk »Esse, non videri«.
Detta har, hos folk i allmänhet, både blivit ett valspråk för hela familjen, och även felöversatts till att verka utan att synas. Vilket skickar konspiratoriska signaler: Wallenberg som den djupa staten och Bilderberggruppen.
En mer korrekt översättning (som bland annat återfinns på familjen Wallenbergs hemsida – och de borde veta) är att verka, inte bara synas vara. Vilket har rakt motsatta konnotationer.
Det handlar istället om att vilja göra något och gå vidare; ta sig framåt, istället för att bara ge sken av att göra det.
Och detta – att göra något – kan se ut så här: Man leder ett konsortium som går in med femton miljarder kronor, för att säkra upp Stegras finansiering.
De gamla pengarnas egna regler
Frågan är, som sagt, varför?
Familjen Wallenberg är en institution av en sort som nästan inte finns längre. En entitet som agerar utifrån andra premisser än de kortsiktiga. På så vis påminner de om kyrkan. Ja, faktiskt extra mycket nu, som den katolska kyrkan, när denna är under angrepp från Donald Trump, Pete Hegseth och gänget.
Wallenbergsfären och påven kan båda strunta i invändningar från omvärlden. För de är inte beroende av den. Såklart påverkas Wallenbergfamiljen i viss mån av makrotrender, konjunktur och realpolitik. Men de är så oberoende versus övriga samhället, att de har råd att ha en egen etik. På samma sätt som katolska kyrkan kan ha det. En grundhållning, som inte påverkas av att någon säger att »Stegra är en dålig affär« eller att Donald Trump twittrar att »Pope Leo is WEAK on crime«. Som en klippa, i en skog där träden kommer och går.
Är Stegra en bra affär? Det spelar ingen roll här och nu. Det handlar om något större.
Är Pope Leo WEAK on crime? Förhoppningsvis. Men istället VÄLDIGT bra på bergspredikan.
Logiken i brist på logik
Etiken jag lyfter, står i kontrast mot logiken som övriga marknaden jobbar utifrån.
Ronald Fagerfjäll, som följt och bevakat familjen Wallenberg i flera decennier, menar att det handlar om att rädda Sveriges anseende. En kollaps för Stegra, efter att Northvolt imploderade i skuldmiljarder, hade varit dåligt för Sveriges rykte. Fagerfjäll konstaterar, lakoniskt, att »batterier var inte lätta att fixa, men just stål kan vi i Sverige kanske hantera om vi anstränger oss«.
Ja, kanske det. Vi har trots allt gjort det sedan järnåldern.
Till skillnad från Fagerfjäll, är jag inte någon Wallenberg-expert. Men det förefaller som att man (familjen i högre grad än bolagen) har ett annat tidsperspektiv.
Sannolikt kommer det ta längre tid och kommer krävas mycket större investeringar, än vad Stegras ledning menar. Men kanske, med eller utan nämnda ledning, kan det gå att göra vätgasbaserat stål i stor skala. Och kanske finns det köpare som är beredda att betala mer för det, än för konventionellt producerat stål.
Ja, kanske kan alla frågetecken som Christian Sandström listar rätas så de förvandlas till koldioxidneutrala utropstecken.
I så fall är det en mycket bra affär. Inte bara för Sverige, men också för familjen Wallenberg.
Finns en sensmoral här?
Vi lever i en tid av realtidsoptimering, dashboards, robothandel, AI-agenter och snabbmakaroner. Kanske finns det poänger med långsamhet? Inte som organisatorisk tröghet eller missade möjligheter, såklart, utan som filosofi.
Wallenbergarna och katolska kyrkan har den finansiella tyngden som förenklar hållningen »etik före logik«. Absolut. Men jag tycker att hållningen är väldigt sexig oavsett.
Alla kan inte stå utanför och agera autonomt. Men alla kan verkligen ställa sig frågan om varför man gör som man gör. Då formulerar man sin egen etik. Och om denna bara landar i avkastning på kort sikt. Då är man inte nödvändigtvis en sämre människa. Men man är utan tvekan en tråkigare människa.
En som inte har hört, med Dan Anderssons ord, om något bortom bergen, bortom blommorna och sången; som inte känner något bakom stjärnor eller heta hjärtat mitt.
Lycka till Stegra, jag är på er sida nu.
Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg och skriver nyhetsbrevet “Newsletter of intent” på Substack
Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.