Var går gränsen? |
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag vill gärna få fortsätta när jag är inne i något. Tänka tanken färdig, följa en idé, upptäcka vart den leder.
Som barn drömde jag om museer där tavlorna inte slutade vid ramen. Jag ville se konstnärernas motiv flöda ut över väggarna, ner på golvet och upp i taket. Få stå mitt i det som någon annan hade skapat. Varför skulle upplevelsen stanna just där någon hade bestämt att kanten gick?
Jag ville skapa så själv också. Låta något fortsätta utan att först behöva få det att passa. Jag tyckte dessutom illa om klockor. De lade sig i. Avgjorde när något skulle börja och när det skulle vara slut, utan någon som helst hänsyn till om det just hade blivit intressant.
Den invändningen har följt........