När riktningen öppnar sig långsamt |
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
En av de mer besvärliga sanningarna i det offentliga livet är att vi nästan aldrig arbetar i det färdiga. Vi arbetar i utkastet.
Vi talar ofta om tydlighet, som om verksamheter bar sig själva bäst när allt är definierat från början.
Men en av de mer besvärliga sanningarna i det offentliga livet är att vi nästan aldrig arbetar i det färdiga.
Vi arbetar i utkastet.
Februari är en påminnelse om just det: en månad utan riktningens dramaturgi, där inget börjar och inget avslutas.
En tid där konturerna av arbetet syns bättre än själva målen.
Det är som ett ljus som faller snett över det vi oftast förbiser – processen innan formen.
Här avslöjar våra institutioner också sin svaghet.
Vi organiserar dem som om riktningen fanns, trots att den fortfarande håller på att uppstå.
Vi skriver planer, ritar strukturer, delar ut ansvar – men under ytan befinner sig mycket fortfarande i rörelse.
Som om samtiden vore kalibrerad för det färdiga, för........