Slipping through my fingers |
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag är på konferens i ett höstlikt Odense och det är tidig morgon. Kaffedoften lägger sig över frukostbuffén, och någon har satt på en spellista med gamla låtar.
Plötsligt hör jag den – ABBA:s ”Slipping through my fingers”.
Med ens förflyttas jag bort från ingefärsshottar, danska smörrebröd och presentationsförberedelser.
Tio år tillbaka i tiden, till en ljummen kväll på Teneriffa med en liten sömnig sexåring i famnen med huvudet vilandes mot min axel. Vi satt på en ABBA-show när låten spelades, och jag kan ännu känna det vemod som slog mig där jag satt.
Sometimes I wish that I could freeze the picture…
Jag ville inget annat än stanna tiden, skruva locket på och spara stunden för alltid.
The feeling that I’m losing her forever…
Barnen har blivit unga människor som gör egna val, har egna sammanhang och kommunicerar på egna........