En resa till Sydkorea – ett land utan barn?

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Vi reste till Sydkorea i våras med våra två barn. Landet mötte oss med K-popfenomenet, neonljus, effektiv kollektivtrafik, otaliga skönhetssalonger och en nästan overklig känsla av ordning och reda. M

en det som fastnade starkast var inte maten, templen eller tekniken, utan frånvaron av barn.

På tunnelbanan satt vuxna i tyst koncentration med blickarna fästa i sina telefoner. På restauranger var det par, kollegor och vänskapsgrupper, men nästan inga familjer. På gatorna i Seoul var tempot högt och rytmen vuxen.

Våra barn blev snabbt ett undantag, något som stack ut. Reaktionerna var omedelbara. Våra barn behandlades nästan som kungligheter. Människor log, pekade och viskade. Främlingar kom fram med snacks, små presenter och vänliga ord.

Kontrasten blev som tydligast i Lotte World, världens största inomhusnöjesfält. Vi hade väntat oss ett hav av barn men möttes i stället av långa köer av vuxna som väntade på barnkarusellerna. Det var populärt för par och kompisgäng att gå runt i hyrda skoluniformer, som om de försökte återuppleva en barndom som kändes långt borta.

Samma sak upprepades vid många av stadens gratisattraktioner för barnfamiljer.........

© Åbo Underrättelser