Timo Ketonen 07.06.2023 16:00

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Denna gång väljer jag att skriva om ledarskap, inspirerad av ett ledarskapsseminarium i Lysekil på den svenska västkusten. Det finns oändligt många böcker om organisation och ledning, så det är inte så lätt att sammanfatta mina erfarenheter om gott ledarskap i en kolumn. Men vi gör ett försök.

Jag kom i beröring med gott ledarskap redan under skoltiden. Vissa av våra lärare var goda ledare, de ledde skolarbetet med sakkunskap och en lämplig portion av auktoritet. Bäst minns jag vår historielärare och prorektor Berit Björklöf och modersmålsläraren Birgitta Abrahamsson , även kallad ”Abbedissan”.

Varför tycker jag att de var goda ledare?

De väckte intresse för sitt ämne, fick eleverna med sig och fick oss att leverera goda resultat i studentskrivningarna.

Under skoltiden hade vi också förmånen att lyssna till krigshjälten, general Adolf Ehrnrooths fina tal. Han var liten till växten, men en oerhört stor personlighet. Hans ord fick oss att stå i givakt i festsalen. Det är ett minne för livet.

Min farmor, som för vissa var känd som bergsrådet Irja Helena Ketonen , men för mig blott ”Mummi”, var en god ledare. Hon kunde vara bestämd och målmedveten, hade en fast hand i det företag hon ledde, men hade även ett stort hjärta och förmåga till medkänsla.

Hon visade sin empati genom att allt som oftast ta tid för ett handikappat springbud, serverade varm soppa till strejkvakterna som stod i vinterkylan utanför Köpmansgatan 5, trots att de hindrade redaktörerna från att producera morgondagens tidning.

Hon grundade ”Kymppiklubi”, en tjänstemannaklubb för cheferna och redaktionscheferna inom tidningskoncernen. Men först och främst framstod hon som en modern människa med fria tankar och högt till tak, trots att hon saknade formell utbildning. Senare i livet är det just hon som blivit min förebild bland alla ledare i näringslivet.

I april hade jag möjlighet att delta i ett ledarskapsseminarium i Lysekil på inbjudan av professor Bengt Kristensson Uggla , som innehar Amos Andersson -professuren i vetenskapsfilosofi, organisation och ledning vid Åbo Akademi.

Det blev två oerhört intressant dagar med sju seniora ledare från Finland och Sverige inom bildning, kommunikation, kultur, forskning och näringsliv.

Vi hade intensiva diskussioner under dagen, efter middagen och följande morgon. Vi kom till insikt att trots att vi var helt olika personer med olika bakgrund, fann vi en gemensam nämnare. Ingen av oss hade någonsin planerat sin karriär, det var närmast en ”osynlig algoritm” – även kallad slumpen som har förkovrat oss till de ledare vi är idag. Jag brukar gärna citera Tommy Tabermanns dikt ”Eksymättä et löydä perille”, då jag beskriver min väg till den person eller ledare jag är idag.

Så är det. Ibland är det de krokiga vägarna som lär oss att ta ansvar, visa empati och lyssna på varandra. Sedan är vi måhända redo att visa vägen för andra.

Jag önskar alla ÅU:s läsare en skön sommar. Nästa gång skriver jag min kolumn, eller en eventuell reseskildring från Söderhavet. Har vi tur får vi träffa Pippi och hennes far på någon av öarna.

Timo Ketonen
Entreprenör och placerare, bor på Lillandet och i Åbo

QOSHE - Reflektioner om ledarskap – ”Först och främst framstod Mummi som en modern människa med fria tankar och högt till tak, trots att hon saknade formell utbildning” - Åu Author
menu_open
Columnists Actual . Favourites . Archive
We use cookies to provide some features and experiences in QOSHE

More information  .  Close
Aa Aa Aa
- A +

Reflektioner om ledarskap – ”Först och främst framstod Mummi som en modern människa med fria tankar och högt till tak, trots att hon saknade formell utbildning”

9 0
07.06.2023

Timo Ketonen 07.06.2023 16:00

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Denna gång väljer jag att skriva om ledarskap, inspirerad av ett ledarskapsseminarium i Lysekil på den svenska västkusten. Det finns oändligt många böcker om organisation och ledning, så det är inte så lätt att sammanfatta mina erfarenheter om gott ledarskap i en kolumn. Men vi gör ett försök.

Jag kom i beröring med gott ledarskap redan under skoltiden. Vissa av våra lärare var goda ledare, de ledde skolarbetet med sakkunskap och en lämplig portion av auktoritet. Bäst minns jag vår historielärare och prorektor Berit Björklöf och modersmålsläraren Birgitta Abrahamsson , även kallad ”Abbedissan”.

Varför tycker jag att de var goda ledare?

De väckte intresse för sitt ämne, fick eleverna med sig........

© Åbo Underrättelser


Get it on Google Play