Att göra rätt för sig är något av kärnan i klassisk gammal arbetarmoral – ibland sammanfattat i sentensen Gör din plikt, kräv din rätt. Att fuska med bidrag eller tjuvåka på spårvagnen hör definitivt inte dit. Att bidra solidariskt och slå vakt om det gemensamma var något den tidiga arbetarrörelsen värnade särskilt om.

När GP berättar om att ”vänsteraktivister” hänger ut Västtrafiks biljettkontrollanter på bilder och filmer (GP 7/2) så är det med andra ord inte socialdemokrater som avses utan element långt ut på den extrema vänsterkanten. I ett reportage i veckan berättar en av kontrollanterna om sin arbetssituation (GP 4/3). Ytterst få resenärer ställer till bråk vid biljettviseringen, men en del av hans kolleger har tagit illa upp av att bli filmade och uthängda. De fåtaliga aktivisterna ger sig i praktiken på den arbetarklass man säger sig försvara.

Det är förstås provocerande. Vad tjuvåkandet leder till är högre priser för alla andra. Det finns inget moraliskt i att snylta på andra människor. Från yttersta vänsterkanten heter det ofta att kollektivtrafiken borde vara gratis. Det kan man förstås driva som politisk linje. Men den egna girigheten går inte att dölja bakom ideologiska slagord.

Den här tankevurpan är inte ovanlig i vänsterextrema kretsar – så länge jag lever i ett ”tjuvsamhälle” så kan jag bete mig som en tjuv. Så länge det finns fascister på våra gator har jag rätt att misshandla och slå folk på käften själv. Så länge inte spårvagnen är gratis tänker jag åka gratis. Det är ingen vild gissning att dessa individer skulle snatta, tjuvåka och misshandla folk med eller utan politiska fikonlöv.

Man kan förstås ha olika åsikter om 835 kronor för ett månadskort i kollektivtrafiken är mycket eller litet. Västtrafik är till ungefär hälften skattesubventionerat. Det är inte orimligt med subventioner då kollektivtrafiken kan ses som en del av vår infrastruktur precis som vägar och järnvägar. Men det är inte gratis att åka tåg eller bil heller. Helt gratis kollektivtrafik skulle inte bara innebära ökad trängsel utan att pengar prioriteras bort från exempelvis skola och vård (oavsett skattesats).

Skolungdomar, funktionsnedsatta och äldre har redan i dag fria eller subventionerade resor. Det går att få försörjningsstöd för arbetsresor om man har dålig ekonomi. För miljön och den egna hälsan är det förstås bättre att gå eller cykla – vilket i praktiken är ett helt överkomligt alternativ i centrala Göteborg. I princip ingen tar bilen för att de inte har råd med en bussbiljett.

Argumenten för ”gratis” kollektivtrafik håller inte för närmare granskning. Och resonemanget att jag har rätt att åka gratis själv så länge det inte är gratis för alla är – alla vackra fraser till trots – inget annat än simpel snyltarmentalitet upphöjd till politisk åskådning.