Oavsett vecka, väder, feber, bakfylla, vid halv nio så rings vi. Gör vi inte det är något fel, och är något fel pratar vi oftast ändå. Ibland har vi mycket att säga, sällan inget, men i vilket fall vet jag att telefonen strax kommer att ringa när den visar nollåtta trettiotvå.

I över två år har min väninna och jag pratat med varandra varje dag. Det är inte samtalsämnena i sig, det är inget som tvunget ska avhandlas. Det är ingen effektiv informationskälla och inte heller kan jag räkna med att skratta ihjäl mig varje gång. Det kan man inte om man pratar så mycket som vi gör med varandra, och det är kanske just det som är grejen. När vi inte är i telefon så tänker jag på vad jag ska berätta nästa gång vi är det, på det sättet har jag henne med mig var jag än är, jag är inte någonsin riktigt ensam längre.

Ensamhet är lika farligt som rökning, brukar socialministern Jakob Forssmed påminna om, och till skillnad från rostad tobak så växer det........

© Göteborgs-Posten