Tvätten på torkställningen som torkat i luftavfuktarens blåst vek jag i prydliga högar, samtidigt smällde det från torktumlaren. Från husets källarfönster skymtade jag mannens rosa jacka, han som lämnat hämtmaten vid ytterdörren. Skoknastret från grusgången avlägsnade sig snabbt. Hämtmaten var sen tänkte jag, och kände sedan stanken igen, den från avloppsbrunnen.

Dotterns snabba fotsteg nerför trappan till källarplan fick mig att vrida huvudet bakåt, genom spaljén såg jag gula kläder. Allt tydligare att hon lämnat sin besatthet av rosa bakom sig. Hon har blivit så stor, så snabbt. Min dotter som ärvt blek hy från sin mor, det kortklippta bruna håret. Hon har åtminstone mina ögon.

Jag hörde kläderna frasa mot tvättstugans dörrkarm. Kände dotterns blick mot min ryggtavla när hon frågade:

“Pappa. Varför ser alla som lämnar mat ut som du?”

Älskade dotter, jag vill försöka ge dig ett svar på din fråga:

Ibland känner jag en tung lukt på källarvåningen. En vänlig granne sa häromdagen vad det kunde bero på; lukten från avföringen vi spolar ut trycks ibland tillbaka in genom avloppsrören. Skiten strävar tillbaka. Bästa sättet att bli kvitt odören är att låta luftavfuktaren vara på, se till att det alltid är ett stadigt nedsipprande flöde i avloppsbrunnen. Ut. Bort från oss.

Sällan har vi hittat nazistiska flygblad i brevlådan.

Vårt hus ligger i ett homogent område.

I det här fallet betyder homogent att de flesta ser ut som din mor. Kanske är det bara frisören och kioskägaren vid rondellen som ser ut som din far.

I vårt område är det lugnt.

Förutom när det varje år........

© Göteborgs-Posten